In My Bubble

Jag: Imorn ska jag ragga på Snygg-Erik.

Björn: gött!
Jag: haha, as if he will see me.. jag lär väl inte ens få se honom.. En bonnjänta som jag är nog inget han tittar efter vid frukostbordet på xxx. Men vilken kille ser mig, jag är ju till och med för farlig för att fika med ;-)

Björn: jag är ingen lögnare

Jag: Nejnej, Berit hoppade av spisköpet. Lugn och fin nu. Jag tror dig såklart!

Björn: nu är det du som ljuger

Vi är inte bittra. Nänä.. Det hela är ganska skrattretande.
Jag fortsätter min stillsamma fredagkväll med Let's Dance och tända ljus.

Ja då var det onsdag igen. Tiden går fort. Allt för fort.
Det har nu gått två dagar utan någon som helst kontakt med D. De flesta i min närhet tycker att det är bra för mig. Det tycker nog jag med. Men ändå kan en del av mig inte låta bli att känna saknaden. Men är det saknaden av honom eller saknaden av att ha någon?! Han har ju inte givit mig speciellt mycket kärlek på sistone utan bara tagit mig för given. Så hur kan jag då sakna honom? Jag intalar mig att det bara är saknaden av att ha någon som bryr sig om mig, någon som längtar efter mig, någon som tycker om dig. Men hur hittar man en sådan? Tänk så underbart det vore att få känna den känslan! Jag kan knappt föreställa mig hur det skulle vara. 
Jag får istället vara tacksam över mina fina vänner som verkligen bryr sig om mig, som är rädda om mig och som är måna om att jag har det bra! Ni är bäst! Sånt är ovärderligt!

Hur många grodor ska man behöva pussa? Varför kan det vara så enkelt för vissa? Varför behöver vissa bara pussa på en eller två grodor och så har de deras perfekta prins som älskar dem? Det är för mig ett mysterium. Ett grymt orättvist mysterium!

Vinterdäcken är numera utbytta till sommardäck. Härligt! Nu är det bara läkarbesöket kvar. Innan dess kommer Martina hit. Vi ska planera resa. Det bara pirrar i magen på mig när jag tänker på den där resan. Den kommer bli en av livets störtsta upplevelser tror jag. Amerika here we come!

Längtar tillbaka till sol och värme

 

 

Min blogg har varit lite "ytlig" på sistone. För mycket kläder, för mycket hår och för mycket utseende. Jag har inte rikigt fokuserat på mig. På hur jag mår. På vad jag gör. På mitt liv. Detta är ju trots allt mitt lilla krypin där jag får vara ego. Där mina tankar och åsikter får sväva ut. Läs eller läs inte. Take it or leave it. Valet är ditt! Nu är det dags att prata om mig själv. 

Igår var det mys med D. Han berättade att han tycker om mig. Jag är absolut inte bortskämd med såna ord från killar. Jag vet nästan inte hur jag ska hantera det. Men allt kändes verkligen bra. Som vi alla vet vid det här laget har det ju varit lite upp och ner med vår kärlek. Mycket bråk, diskussioner, missförstånd och tankar. Nu är vi på banan igen känns det som. Kanske börjar vi bli säkrare på varandra. Björnen säger att jag får smaka på min egen medicin och att det är rätt åt mig när D säger vissa dumma och onödiga saker. Han har helt rätt Björn. Jag inser nu hur jävlig jag har varit. Men det var försvarsmekanismens fel. Jag skyller på det. Efter att ha blivit bränd och sårad blir man sån. Jag hoppas att det vi har nu jag och D kommer att hålla i sig. 

Aproppå Björnen finns det mycket mycket mycket att säga. Vår kontakt är återigen intensiv. Varför börjar grabben höra av sig nu?! Nu när han absolut ska hålla sig borta från mig. Så många gånger som jag försökt och kämpat. Nu verkar det vara han som försöker. Varför?! Jag kommer aldrig släppa honom. Det gör ont. Varför klamrar sig vissa människor kvar i ens hjärta?

Idag har det varit jobb. Eftermiddagen spenderade på spa med Martina. Återigen konstaterade jag att jag är där alldeles för sällan och vilken underbar personalförmån jag har! Check it out: www.varbergsstadshotell.com. Tack för en mysig eftermiddag Martina! Jag köpte ett helt fantstiskt vackert smycke på spa't. Spana in!

Armbandet viras flera varv runt handleden och fästes fast med en äkta 100% Swarovskikristall. Kulorna är i äkta silver. Märket är Hultquist. Dansk design. Helt fantastiskt! Det där med Swarovskikristall tycker jag låter exklusivt. Nästan som diamant. Eller hur? =D

Min hy har blivit bättre under semesterveckan. Det är numera konstaterat att jag får acne av mitt jobb. Stressen, oron, tankarna och arbetstiderna. Det är boven i dramat. Just nu är oron igång igen i allra högsta grad. Timmarna skärs ner på mer och mer för varje dag. Man måste ha stenkoll på sitt schema, för det ändras och plockas bort timmar från en varje dag. Nästa vecka jobbar jag bara tre dagar. Jag är seriöst orolig över min ekonomi. Hur ska jag klara mig?! Ibland önskar jag att jag hade en rik man. Så mycket lättare allt hade varit! Jag hatar det här! Att arbeta 20 timmar varje helg klarar jag mig inte på. Vem gör det?!

Nästa orosmoment är min blodgivning på onsdag kl 16. Tänk på mig då! Jag är så extremt blodrädd att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Vad är det jag har gett mig in på? Men jag vill verkligen göra det här. Jag vill vara en hjälte. Men jag blir nipprig av momentet. Jag ser det i en bild i mitt huvud hur blodet kommer att spruta överallt.. Utåt kan jag behålla lugnet om jag vill och bli stenhård. Men i mig bubblar det snart över. Det är så jag funkar. In My Bubble.

Om jag ska fortsätta med oron så är jag orolig över min familj. Min bror. Min moster. Min morbror. Men det löser sig. Det gör det alltid! 
En annan känsla jag känner är känslan av att inte räcka till. Det känns verkligen så just nu. Jag skulle vilja kunna dela på mig. Spendera tid med alla som jag tycker så otroligt mycket om! Jag saknar alla runt omkring mig. Istället känner jag mig stressad, jagad och ensam. 

Med de orden sätter jag punkt för ikväll. Där har ni en del av det djupa av mig. 
 

Yes, sista inlägget innan jag åker. Sen blir det bloggstopp i några dagar för nu är det semester. Jag känner mig så oerhört nervös inför denna resan. Jag vet faktiskt inte riktigt varför. Kanske för att det alltid är med blandade känslor som jag kommer tillbaka till mitt före detta hem. En del av mig saknar och längtar efter livet jag hade där varje dag! En annan del av mig mår sämre än sämst av tanken på grund av allt som hände på slutet. Så mycket minnen och så många lyckliga stunder!

Jag måste försöka lugna ner mig. Men det är svårt. Inte ens när D var här kunde jag slappna av riktigt.
Djupa andetag. Det här kommer att bli bra. Det blir det alltid! Jag har längtat något oerhört efter denna resan och jag äntligen ska jag återse mina bästa vänner over there. And I will shop til I drop!

Ta hand om er här hemma.

Idag är det tårtkalas hos pärona.
Tårta i stora lass.
Precis så som jag tycker om det.

Håll tillgodo med några bilder på en av de vackraste i världen så länge. HEIDI KLUM. 35 årig modell som fortfarande har det och cashade in inte mindre än 112 miljoner förra året. Inte riktigt klokt.

  

Tysklands enda stolthet?!

Today was a gooood day som D brukar säga.
Vi startade dagen med kaffe och shopping. D lyckades bränna 3000 kr på kläder, imponerande! Själv nöjde jag mig med att vara smakråd. Vi avrundade vår shoppingtur med middag på Harry's. Fläskfilé, karljohansvampsås och potatisgratäng. Det bästa av allt - D bjöd!
Nä, nu ljög jag såklart, det bästa av allt var förståss att vi hade det så oförskämt mysigt tillsammans! Vissa dagar är det bara too good to be true. De dagarna tackar jag innerligt för. Jag blir lycklig ända in i själen.

Ikväll har jag jobbat. Dum som jag var tackade jag ja åt att jobba åt en kille på jobbet eftersom jag inte hade något annat vettigt att ta mig för. Dampig som jag är. Det fick jag ångra. När kvällen kom kände jag mig riktigt hängig. Tror jag håller på att bli sjuk. Får se hur det utvecklar sig. Ska ta mig samman och gå och lägga mig och bara sova sova sova.

Imorgon ska jag hem till pärona och fira pappa som fyller år på tisdag. Någon som har något fint tips på vad jag kan köpa till honom i present? Tacka vet jag söndagsöppet på stan! Min räddning!

Saknar skitungen till höger som är i Sydafrikat och gottar sig