In My Bubble

Det här kommer bli personligt. Alldeles för personligt. Det vet jag.
Idag känner jag mig ledsen, liten, otillräcklig, oälskad, ful och orolig.
Varför kan inte bara få gå min väg?
Varför duger inte jag?
Varför ska det vara så svårt?

Den där mysiga kvällen med D i fredags blev ingen mysig kväll alls utan började med ett stort bråk. Jag orkar inte med det längre. Jag har börjat tvivla på det hela och funderar seriöst på att avsluta det. Jag känner mig överkörd. Hur mycket ska man ta?! Vi är nog inte på samma nivå här i livet. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt. Från och med nu är det jag ska slutar att vara generös. Man får ingenting tillbaka ändå.

Efter samtal med sjukvårdsupplysningen ikväll ska jag imorgon söka mig till vårdcentralen eftersom jag fortfarande inte har repat mig från matförgiftningen. Jag orkar inte mer! Jag blir orolig. Det bara snurrar i huvudet. Cancer i magen? Virus i tarmarna? Salmonella? Har man inte blivit frisk efter 5-6 dagar ska man uppsöka läkare. För mig har det nu gått 13 dagar. Imorgon 14. Jag vet att jag överreagerar men det är i alla fall inte konstigt att jag känner mig matt, trött och i brist på energi!

Jag vill ha ett nytt jobb. Åh vad jag önskar mig ett nytt jobb! Min högsta önskan just nu är ett nytt jobb och en man som älskar mig. Säg mig varför ska det vara så jäkla svårt?

Idag är helt enkelt ingen bra dag.
Jag önskar jag kunde ta time-out från allt.
Jag orkar inte mer.

Imorgon tar vi nya tag. En ny dag med nya möjligheter!

Min favorit