In My Bubble

Ni undrade över klänningen. Paljetten eller den lilla svarta. Vad tror ni? Såklart att den lilla svarta tog hem kampen. Det är inte ofta den här typen av ytliga bilder syns. Men här har vi den. En perfekt kväll. Vi var sisådär en 17 glada damer. Och kvällen slutade kl. 5 på morgonen, efter djupa samtal om livet över ett glas rött med honom. Som vanligt. Vi är likadana båda två. Tur att någon orkar lyssna på alla min funderingar känner jag. 




 

En ledig måndag. En sån dag ska man aldrig förakta. Speciellt inte när man känner sig lite halvkrasslig och håller på att nästan dö av en förkylning med tillhörande rethosta. Det är då man unnar sig sovmorgon till klockan halv elva. För att man kan. Får. Och behöver det. Nu sitter vi här. Jag och min färgglada kalender. Ögonblick. Och lägger upp veckan. Då och då kastar jag ett öga mot Elsa-katt och ler. Och sippar vidare på apelsinjuicen. Trevlig måndag gott folk!




 

Jag fullkomligt älskar spontana roadtrips hit och dit. Man behöver liksom inte ta sig så långt. Men ändå så kommer man bort. Bort från vardagen. Som på bilderna till exempel. Jag och Emelie styrde kosan mot Kungsbacka och kvällsfikade på Café Karma häromdagen. Mysigt så att det förslår. Dagens största huvudbry är vilken klänning jag ska ha på cocktailpartyt imorn. För klänning känns som ett måste på en sån fest. Svart, axelbandslöst och sexigt fodral eller cool, kort paljettklänning täckt med guldiga matta små paljetter. Vad tror ni? Jag borde nog fota och visa er egentligen. Men först fredagsmys och tacos. 

Livet som bokningsbrutta på en bokningsavdelning på ett av Sveriges bästa spahotell är inte så dumt ska ni veta. Idag har denna bokningsbruttan besökt just den där asiatiska spa avdelningen två trappor upp. På arbetstid. För en 50 minuter lång massage. För att veta vad det är hon säljer. Det är inte fy skam det ska ni veta. Och här sitter jag nu hemma i soffan. Mjuk. Och len. Och lite varmare i hjärtat än vanligt. Trots att jag blev utskälld sisådär 17 gånger om av en arg karl som inte får någon behandlingstid till sin käring i helgen eftersom han är alldeles för sent ute. I sånadär lägen är jag glad att jag kan skaka av mig det och inse att det är ett bra problem. Det innebär att jag har jobb. Och att framtiden ser ljus ut. Trots att den ursinniga karlens käring inte får någon knådning i helgen. Det är nog han som hade behövt den förresten. För att också bli lite varmare i hjärtat. Jag hoppas att buddhan gör honom snäll istället. Buddhan med ljuset alltså. Han har jag döpt till Tommy förresten. Bara för att.



     

I mormor Annas gamla skål gömmer sig många hemligheter. Och tro mig. Den kommer bara fyllas på nu när den står här hemma hos mig och glänser. Den är nostalgi så att det skriker om det. Och brandgul. Gammal och alldeles underbart vacker. Brandgul förresten är ett ganska roligt ord.






 

Förmiddags-teet i köket är heligt! Absolut inte att förakta. Det kan vara den bästa stunden på dagen när man jobbar kväll. Bara så att ni vet. Tjing!

Man kan snart kalla min blogg för natt-bloggen. För här sitter jag igen. Och äter på resterna av den där tomatsoppan. Den är välbehövlig i min tomma mage just nu ska ni veta. Och är allmänt less och lack. Säkert en strimma bitter också. Trött på att bara ge. Och offra. Utan att få något cred tillbaka. Jag är glad att jag fick en stor del bästis-dos igår. Och fick fyndat bodybutter med mandeldoft på Bodyshop till ett snorbilligt pris. Och se honom skratta. Trots allt elände. Det värmer i hjärtat sånt där. Och förlåt för kylan och bitterheten.


 

Om vi inte håller så hårt med fingarna. Om vi bara lättar lite och släpper taget. Och följer med. Och låter saker och ting hända. Hur man vill uppfatta de där förändringarna, stora som små, är upp till var och en. It's time for a change. Det är dags att för struktur. För nya rutiner. Regelbundna tider. För första gången i livet sedan jag slutade skolan ungefär. Det var för mer än tio år sedan det. Det kan bli nyttigt för en förvirrad liten själ som jag. Ikväll är vi djupa här hemma. Tankarna flödar. Igen. Tiger-prinsessan Elsa myser nog mest. Hon snusar och gosar hejvilt med hans gröna fina mössa. Och jag ordbajsar som vanligt.

 

Jobbhelgen är över för denna gången. Jag hoppade snabbt i min rosa onepiece när jag kom hem i eftermiddags. Jag har längtat hem på sistone. Hem till mitt hem. Och mina saker. Och jag äter en av världens godaste maträtter till kvällis. Tomatsoppa. Det är ofantligt underskattat. Precis som all annan soppa. Guld värt. Och så unnar jag mig några stänk baileys i kaffet senare till kvällen. Och handbollen på tvn såklart. Och är det förresten någon som är duktig på att göra snygga headers så är den där hjälpande handen varmt välkommen. Något har hänt med min fina rosa.




 

Det mesta känns lite tungt just nu. Om ärligheten ska fram. Jag skulle vilja överösa mig själv med sol och värme. Jag är säker på att det hade gjort mig lycklig. I alla fall för ett bra tag framåt. Jag tänker mycket. På vad jag har varit med om. Som där på bilden. Där bodde jag. En period i mitt liv. Han säger ofta att jag har mycket att berätta. Jag har levt. Och upplevt. Och det har jag. Är det därför jag är uttråkad nu? Är det därför det känns som att livet står still? Kommer jag aldrig att bli nöjd? Att jag dessutom börjar bli brötförkyld gör inte saker och ting bättre. Om man ska få spy lite för en stund.

Mer perfekt än såhär blir det inte. Vilken kväll vi hade alltså. Kräftorna. En Sancerre från 2005. Och det bästa sällskapet. Vi fortsatte att skämma bort oss med spa idag. Och jag är alldeles mjuk och len. Ända in i själen.

Jag och tigerprinsessan Elsa tänker tacka för idag nu. Jag gillar natten. Det är en bra tid att tänka på. Det kommer upp mycket bra saker. Som är viktiga liksom. Och tystnaden är magisk. It's my time to shine. Men nu har vi glänst färdigt. Dags att knyta sig. För nu längtar vi efter imorgon.  

Här har vi dem. De frusna små liven. Vår vision var att äta dem när den första snön kom. Men den kom aldrig. Imorgon blir det en pava Chablis och kräftkalas! Elegant. Och jag ler åt kändis-spottingen på jobbet. Hett hett. Och vi måste hålla på sekrestessen som vanligt. Trist va?

Jag läste några så bra rader. Som jag borde ha med mig och plocka fram i mellanåt. Och som jag gärna vill dela med mig av.

Life isn't about waiting
for the storm to pass
It is about learning
to dance in the rain

I januari var det ordentlig vinter. Jag och Tinan grillade korv och drack varm choklad där i naturreservatet. Och åt årets första semla. Dessutom färgade jag håret brunt för första gången i mitt liv i januari. Hellyckat!




I februari mådde jag allmänt dåligt och värre magkatarr kan man nog inte ha. Jag stannade upp. Slutade att pendla till arbetet i Göteborg för att komma tillbaka hem till Varberg igen. Där jag trivs som bäst. Och det är där jag är på bilden, på mitt arbete.




I mars satte jag och Martina oss på flygplanet till England. För att hälsa på Sofie och Coventry. Staden som jag har spenderat 3 år i. Vi shoppade som aldrig förr och jag åt rib eye steak och chips med mayo i mängder. Så som det var förr.




I april kom solen. Jag blev blondin igen och vi drack rosé ute i trädgården för första gången. Det blev dock inte den sista här hemma på Prästgatan. Jag svassade omkring i långklänning så ofta som möjligt.




I maj promenerade jag massvis vid havet och i hästhaga som ni ser på bilden. Och tänkte. Tänkte mer än någonsin. Han med de bruna ögonen hade beslutat sig för att flytta hem. Och mitt hjärta skulle senare blöda för ett slag.




I juni blev vi bjudna på en fantastisk vinprovning med riktiga rariteter från Alsace. Min kompis Chris tog med mig på Where The Action Is i slottsskogen i Götet. Jag blev kär i en annan Chris denna kvällen. I Chris Martin närmare bestämt. I övrigt trivdes jag inte riktigt med livet under denna månaden.




I juli dansade vi på Societén allihop. Vi missade nog inte en enda schlager-torsdag. Bättre kvällar får man leta efter! Vi spelade tärning och drack en del rosé på den där sommarrestaurangen ute i Apelviken denna månaden.




Det blev en del läsning i trädgården i augusti. The Ark tog farväl, jag och Emelie styrde kosan mot Götet för att vinka av dem på the farewell tour. Han och jag tog upp kontakten lite smått igen. Det blev en del roadtrips i Sverige och jag gästspelade lite på det gamla jobbet i Göteborg.




I september njöt jag till fullo av britsommardagarna. Solen och värmen. Jag fyllde år och firade min dag på ett spahotell.




I oktober så gott som bodde jag i mina leopardleggings. Riktigt riviga tycker jag att de är. Han med de bruna ögonen flyttade hit. Det blev en spännande månad med mycket nytt.




I november gick jag ofta upp i det här trapphuset för att besöka Asia Spa. Det blev även en tur till Helsingör. En fantastisk personalresa till Båstad. Där kallbadade jag i havet som var 8 grader kallt. Och jag plockade fram adventsljusstaken igen.




I december gick jag tillbaka till det ljuva livet som brunett. Jobbade som aldrig förr och längtade enormt mycket efter snön som aldrig kom. 

God fortsättning!