In My Bubble

Idag känner jag mig uppgiven.
Full av stress, oro och längtan.

Kvällen igår var superb, jag och C-J-L började med att ta varsin drink på en av stans pubar innan det var dags att traska hemåt för att äta och mysa med rödvin följt av en massa skratt, allvar och skvaller om allt och inget. Vi blev väl omhändertagna på den där puben av mannen som alltid kallar mig för prinsessan. Han gör mig osäker på något vis. I think he's just got it!

Idag känner jag mig fulast i hela världen. Jag känner mig ensam. Även fast jag innerst inne vet att jag inte är det. Jag känner en stress som får min mage att vända sig ut och in ungefär. Och så hyn. Finnarna i mitt ansikte förstör allt för mig! De får mig att känna mig äcklig. De får mig att egentligen vilja stänga in mig och inte visa mig för någon. Hade jag bara haft råd att vara hemma från jobbet hade jag inte tvekat en sekund på att ringa och sjukanmäla mig. Hur normalt är det att vara 26 år gammal och se ut såhär? Jag skäms. Det mystiska är att de kommer på samma område hela tiden. Kan undra om det betyder något?

Jag ska ta tag i städning och så småningom lunch innan det är dags för att jobba!