Dag 20 - Tema olika
Så olika, så olika. Men så himla lika, tänker jag. Det här är en riktig hjärtavän. Imorgon åker vi till stora staden och bor på hotell. Och äter gott. Och går på spa. Och sådär. På bilden var vi på ett livs äventyr. På piren i Santa Monica, California. Minnen som aldrig kommer att försvinna.
28 september 2011
Klockan 06.56 i morse tyckte pälsbollen att det var dags att gå upp. Och fira min födelsedag. Jag gav mig ut på en tidig promenad och utforskade Varbergs största stolhet. Fästningen. Vyn. Havet. Kanonerna. Salut för mig!
Prinsessan av September
Jag uppdaterar dåligt. Jag vet. Och jag kommenterar lika dåligt hos er. Det är helt enkelt bara mycket nu. Och imorgon är det ingen vanlig dag. Då är det min dag. Jag blir ett jordsnurr mer än vad jag är idag. Septemberbarnet fyller år. Då får man bubbel i glaset. Och kramar. Och en och annan paket. Om man har varit snäll. Dags att vila mina blå. Vi hörs imorn.
På håltimme
När man helt plötsligt får en hel timmes lunch. Vad gör man då? När man är van vid att kasta i sig maten på ingen rast alls. Känslan är märklig. Och den där timmen känns helt plötsligt som dygnets längsta timme. Efter rotmos och oxbringa i personalmatsalen gick jag de där 35 stegen hem och tog kort på min lilla tiger. Och blev en strimma varmare i hjärtat. Tack för det.
Dag 19 - Här bor jag.
Jag blev påmind och eller kanske snarare lite pikad av min bästa vän idag. Hon tycker att det går segt för mig med min utmaning. Hon har rätt. Med tanke på mitt föregående inlägg, vad kan inte vara mer passande än just dag 19 och 'Här bor jag'..?! Så käckt, jag vet! Så mina vänner - här bor jag! Fast på andra våning. Mitt i city. Med trädgård och allt. Bättre blir det inte.
Prästgatans finest
Hemma hos mig.
Idag har jag ändrat om och bytt ut fotona i mina ramar. Och så har jag varit på Gekås och köpt nya cerisa kuddfodral. Och värmeljus i massor. Så billigt, så billigt! Och så funderar jag på det där med att bo tillsammans. Tanken skrämmer mig. Faktiskt. Jo, han kanske kommer tillbaka. Till mitt liv igen. Till min stad. Här hemma hos mig.
Dag 18 - Känslor
Känslomänniskan.
Kanske borde hon tänka mer på sig själv just nu.
Känslan av dagens magkatarr är inget jag önskar någon annan.
Jag kryper ihop i soffan och knapprar på Pepcid duo idag innan jobbet i eftermiddag.
Vanilla & Coconut
September detta året har jag fått dille på doftljus. Helst de som doftar vanilj. Jag är en såndär periodare. Snart kommer jag säkert att beklaga mig över hur trött jag är på doftljus. I synnerhet de som doftar vanilj. Men nu vill jag ägna detta inlägget till doftljusen. Och dela med mig. Min favorit kommer ifrån Shearer Candles och doftar Vanilla & Coconut. Hela våningen luktar numera gudomligt gott. Fräscht liksom. Och en strimma sött.
Vanilla & Coconut
Om sensommar och wordfeud och sådär.
Det är ett himla gnällande på folk i omgivningen. Det ältas om rusk, regn och vinter. Och om sommarvärmen som aldrig kom. Klart man blir deprimerad, uttråkad och sur. Om man tänker sådär. Själv suger jag ut det sista ur solen i trädgården. Med en kopp kaffe, boken, klänningen, underklänningen och raggsockarna på fötterna. Och förresten. Vill ni ha en match i Wordfeud så heter jag Alicia1982. Jag är lika fast som resten av Sverige.
Dag 17 - Ett ögonblick
När mamma kommer med bigaråer och ett fång med astrar i den där underbara färgen.
Rödare än blod. Underbart!
När jag surnar till.
Lägg av att kommentera här i min bubbla om ni bara vill locka med mig i era idiotiska tävlingar. Jag är inte intresserad och vinner aldrig något ändå. Då var det sagt. Nu ska surtanten städa och för att sedan möta upp en hjärtevän på vinlunch. Happy Saturday!
On a day like this
Plötsligt händer det!
Ibland kommer det dagar då jag önskar mig en hund. Bilden är stulen från google och jag får inte nog. Jag kan titta på de där bilderna om och om igen. Man söker bara på Pomeranian så kommer det upp massvis av dem. Hon skulle få heta Dolly och fått följa med mig överallt. En sån vill jag ha om 13 dagar. För då fyller jag år. Elsa och Dolly hade kunnat leka och jaga svarta ludna möss med röda ögon ihop. Och för att stilla er nyfikenhet så var det choklad i paketet. Mörk choklad fylld med fransk nougat. Kan det bli mycket godare?! Trevlig torsdag!
När jag blir bortskämd
En tung arbetsdag blev helt plötsligt så lätt. Tänk vad jag är lyckligt lottad! Tack du fina fina rara vän! Åh vad jag önskar att det fanns fler med lika stort hjärta. Det fina lila paketet har legat där på mitt skrivbord. Jag har kastat ett getöga åt det lite då och då. Lett. Och jobbat vidare.
I en randig värld
Att man fortfarande kan svassa omkring och se fin ut i sin randiga långklänning tycker jag är fina grejor. Trots det där duggande regnet. Och trots de där gråa molnen. Jag gillart! Länge leve långklänningarna!
Ända till september
Och du vet att hon är hos dej, och du räknar ditt hjärtas slag
Och du får hennes glaspärlekyss, ja den gör dej så hopplöst svag
Och du lovar henne allt, du aldrig kan hålla,
och du älskar henne ända till september
Vilket geni han är Peter. Ja, Lemarc alltså. Jag tror aldrig att jag kan tröttna på de där texterna. Hans musik hjälper. Och jag tänker på tok för mycket. Det är nog bara en fas. I mitt liv. Jag gråter ibland. När jag tänker på tumörerna. Som äter upp min morbror. Och min mormor. Jag försöker att inte vara så svart här. Jag vill inte uppfattas som hon den där ledsna eller bittra tjejen. Som aldrig är glad. För det är jag. Ofta. Egentligen. Det är bara en fas.
Drottning av September.
När mina älskade Mårbacka Pelagoner åker ut då är det höst. Det gör lika ont i hjärtat varje år. Det är en av mina favoritblommor. Tacka gudarna för att den riktiga hösten inte har kommit än. Bespar oss från regnet ett tag till och dela ut brittsommardagar september ut. Och om 16 dagar fyller jag år. Drottningen av September.
Detaljer
Lördagsmys hemma i soffan. Med tända ljus i nästan varje hörn. Jag har fortfarande inte speciellt mycket inspiration. Skrivlusten finns liksom inte riktigt. Jag bjuder er på några bilder. På några detaljer i mitt hem. Håll tillgodo och happy saturday!
Hos mig
Dag 16 - Självporträtt i svartvitt
Dagens osminkade bleka svartvita sanning.
Igår kände jag mig en strimma överkörd, ensam och utanför.
Kanske var jag bara sådär tjejigt överkänslig.
Idag är jag tillbaka med nya tag. Trots att jag är osminkad, blek och svartvit.
Fredag
Inspirationen uteblir. Det är så många känslor idag så att jag inte kan få ner dem med ord. Jag ändrar om bland mina burkar, piffar, dricker te och tänker. Jag återkommer.
När det gör en strimma ont i hjärtat
När man bryr sig om någon så mycket att det gör ont i hjärtat. När man vet att du blir alltmer trasig för var dag som går. När man önskar att man kunde rädda världen ifrån ondo. Eller åtminstone just dig. Ifrån mer skit.
Om vädret och sånt.
Idag är en såndär dag. En såndär tråkig dag enligt majoriteten av folket här på västkusten. Blåsig, ruggig och regnig. Ungefär 90% av folket som kommer in genom entrén på jobbet nämner det. Det magiska samtalsämnet. Ni vet exakt vad jag pratar om. Vädret. Jag spyr en strimma inombords och svarar med samma artiga repliker till dem. En efter en. Lånar ut paraplyer till höger och vänster. Under de åtta arbetstimmarna har jag längtat hit. Hit till min plats i soffan. Där jag kan kura ihop mig. Tända sterarinljusen. Dricka kärlekste. Läsa. Titta på när pälsbollen yr omkring som en virvelvind efter den svarta pälsmusen med de röda ögonen.
En utslagen hjälte. Det är hårt att vara rovdjur.
Dag 15 - Kärlek
Mitt hjärta kommer alltid att slå lite extra för England. My second home.
Trots motgångar, uppbrott och tårar så finns där så mycket kärlek. Kärlek som jag aldrig kan komma att glömma. Det känns fortfarande som hemma när jag åker tillbaka. Och det finns ingen annanstans som Salt & Vinegarchipsen smakar så gott!
Saker som får mig att le.
Glädjen som uppstår när man hittar en liten tiger som ligger och gottar sig i översta lådan på byrån. Bland klädrollers, pennor, vykort och andra bra-och-ha-saker. Trevlig tisdag!
Till Dig.
Jag maratonbloggar ikväll. Eller powerbloggar. Eller mastodontstopbloggar. Kalla det vad ni vill. Det finns ingen hejd på mig. Jag är nog en strimma sällskapssjuk bara. Jag ska komma till sak. Jag har en vän. Som jag tycker mycket om. Jättemycket. Hon är så bra. På nästan allt. Hon har en lite dålig dag idag. Ni vet en såndär pissig dag som vi alla har ibland. Och man avskyr när de dagarna kommer till en. Jag vill skicka en kram till dig, säga att jag är glad att du finns i mitt liv och samtidigt tacka för vår stund i solen igår. Stunden där på uteserveringen i sensommarvärmen. Det där är livskvalitet och jag hoppas att fler sådana dagar kommer att dyka upp. Snart.
Yesterday - All the troubles seemed so far away
Helgen som passerade.
Det bästa jag vet är att träffa fina människor. Som man kan prata om livet med. Och skratta tillsammans med. Jag har haft lyckan att göra detta hela helgen. Det är verkligen guld värt. Tack, tack tack till er!
Grill-cocktail-vin-partaj hos flyg-Lars
Ps. Nu vet vi också att det är omöjligt att slicka på sin egen armbåge. Efter många tappra försök. Ds.
Dag 14 - En vinterbild
Jag och en fin vän spenderade en hel vinterdag där ute på isen. Med en systemkamera, filt, engångsgrill, korv med bröd och varm choklad som tillbehör pratade vi om livet, fotade och gjorde snöänglar. En av de dagarna som jag aldrig kommer att glömma.
When I say nothing really.
Jag är fortfarande arg på alla er som slaviskt följer den där siffergrejen på Facebook. Det är inte ens en gnutta roligt. Det stör. Bröstcancer är något helt annat än det där ni håller på med. Tro mig, jag vet. Jag har det i min närhet. Idag unnar jag mig mys med min gudson och hans mamma. Och kaffe på balkongen. Och grillkalas. Ikväll ska det grillas hejvilt. Over and out. 
När gudsonen gör bloggpremiär
Let's talk about Facebook. The Ansiktsbok.
Säg mig, vad är det för fel på folk. Ja blir alldeles häpen. Vill näst intill ta bort dessa personerna som håller på från min facebooksida. Har vissa människor inte bättre saker för sig än att försöka skapa något sorts kvasi-mysterium med "hemliga" siffror och låtsas-pakter?! Det senaste som går runt går ut på att man ska skriva sin skostorlek, lägg sedan till ordet cm för att egga upp det hela lite extra. Tihi och fniss typ. Lägg sedan till ytterliggare hur många minuter det tar för dig att fixa frisyren. Dubbelfniss. Eller något. Lägg genast av med sådana här saker. Vänligen. Det stör min sinnesro. Och jag blir en strimma illamående och upprörd över att folk inte har vettigare saker för sig.
Ps. Om detta nu skulle ha något med att uppmärksamma bröstcancer att göra så är det ett sjukt sätt att göra det på. Skulle vara bra mycket smartare att skriva bröstcancer istället. Så förstår och ser vi alla budskapet. Ds.
We all love Facebook
