In My Bubble

Hurra vad glad jag blir, jag ska se den här förtjusande donnan på Majas vid havet i juli! Veronica Maggio alltså. Bilden är snodd från google och jag borde verkligen gå och sova snart. Jobbet kallar klockan 7 imorgon. Sen, efter kl. 15 där någongång är det bannimej semester!





 

Efter att ha så gott som bott på jobbet i helgen så sätter jag mig nu på tåget till Göteborg. För att unna mig en ledig dag. Med vin till lunchen. Och samtal om livet med en likasinnad. Bilden är ifrån november då vi sågs sist. Vi brukar lyxa till det sådär i mellanåt. Livskvalitét är vad det är.

Och förresten, tack för att du ringde, DU betyder mest! Du vet vem du är. Snart är det vi som sitter där på bilden. När vi rymmer ifrån stan för en dag. Ifrån katt, män och barn.

Jag har gömt mig ifrån smärtan. Liksom skakat av mig den. Sprungit ifrån den. Inte velat förstå. Eller känna. När jag har fått reda på att det bara blir värre och värre, för var dag som går, har jag svarat med att ingorera det. För att skydda mig själv antar jag. Men idag gick det inte längre.

"Den här eftermiddagen var tyngre än jag någonsin kunnat föreställa mig.." skrev jag i ett sms till han med de bruna ögonen. Innan jag satte mig i bilen, körde alldeles för fort, skakade och bröt ihop. Allt efter vårt möte. Mötet med den där personen som jag alltid sett som den starkaste i min familj. Han med mest gnista och glädje. Allt det där var borta idag. Till och med hoppet var borta.

Till dig. Cancer. Du elaka jäkla förbaskade sjukdom. Du tar en av mina käraste ifrån mig. Du gör mig så rädd. Du är så aggressiv. Och jag ser någon bli uppäten av dig. Någon så stark. Som helt plötsligt tynar bort. Mer och mer för var dag som går. Och återigen rinner tårarna. Av frustration. Obotlig sorg. Smärta. Och rädsla.

Var är det nödvändigt för? Vad gör det för nytta?









 

Jag har slagit mig till ro. Avnjutit hemlagad broccolisoppa toppad med bacon. Sådär krispigt stekt ni vet. För sältans skull. Och en mellanöl till det. Veckan är halvdan. Ganska tråkig om jag ska vara ärlig. Fast. Med lite närmare eftertanke inser jag ikväll hur lyckligt lottad jag är. Den här veckan har jag fått en present från Miami. En rosa goodiebag från Victoria's Secret. Vem av det kvinnliga könet blir inte nipprig och känner total lycka av den där rosa påsen med lika rosa silkespapper liksom?! Jag har blivit bjuden på middag och semla av en annan vän. Och fått den blonda utväxten borttrollad av ytterliggare en vän. Och imorse möttes jag av de sötaste Puss-och-Kram-Plopparna jag någonsin sett! Och nu avslutas kvällen med torsdagmys med honom. Sa jag att jag tyckte att veckan är ganska tråkig?! Bortskämt och nonchalant. Jag vet. Förlåt för att jag inte ser det i mellanåt.

..Ja det var ju en jäkla fin start på den här underbara veckan med fantastiska möjligheter. P-bot, 400 kr fattigare och ett taskigt humör. Om detta är början, hur ska det då sluta?! Jag ska trösta mig med att koka broccolisoppa. Tack och hej.

När vi lyxar till det en helt vanlig eftermiddag. En ledig lördag dessutom. Kors i taket. Då har man det bra. Tack för helgen och välkommen en ny vecka. En ny blank vecka med nya möjligheter. Jag ska göra det bästa jag kan av dig.






    

När man får ett prickigt paket. Bara för att. Det är vardagslyx det!

Idag har vi haft repetition på DHLR:en på jobbet. Så jäkla viktigt det är alltså. Plötsligt hjärtstopp kan drabba vem som helst. Ung som gammal. Obehagligt det där. Jag hoppas att man är tillräckligt förberedd. För det oförberedda. Här har minsann övats massvis på kompressioner, inandningar och defilibrering. Så nyttigt. Och jag har mormors gamla silverring på mig på bilden. Jag fullkomligt älskar den. Kanske just för att den tillhört mormor.

Hej från Elsa!

Tack Emelie för maten och sällskapet på Alla hjärtans dag. Och tack till min duktiga kock också såklart. Idag har jag sovit bort hela långa dagen efter jobbnatten. Och promenerat på isgatorna här utanför. Lyckat.

Projekt vända på dygnet gick sådär. Istället dödade jag all min damp och överskottsenergi över en 2 mils lång promenad utmed havet. Allt för att kunna slumra till lite i soffan innan jobbet. Det funkade hyffsat. Jobbnatten (22.30 - 07.00) gick ganska smärtfritt förbi. Natt 1 av 2 är avklarad. Och jag laddar upp med en ny promenad idag. Och film. Innan det blir middagsdate och worknight. Puss på alla hjärtans dag!

Punkt.

Min lilla tiger har fullt sjå om dagarna med att följa talgoxarnas vardag där ute i snön. Jobbhelgen är över för denna gången och jag försöker att vända på dygnet. Jag ska jobba natt imorgon. För första gången i hela mit liv faktiskt. Jag är livrädd om sanningen ska fram. Jag tror inte att min kropp kommer att gilla det helt enkelt. Visst har jag jobbat nattklubb till 4 på morgonen. Massvis i mina dar faktiskt. Men det är en helt annan sak. Wish me luck!






 
 

Ikväll ska jag och min nya 70-tals blus med dragkedja i ryggen gå på After Work. Trots att jag inte har jobbat överhuvudtaget idag. Idag läser jag. Och städar. Och fotar min katt. Och lyssnar på Coldplay. Och funderar.

Jag må vara förtjust i en man som kan laga mat. Men denna fröken kan minsann hon också. Fast bara när hon vill. Kryddor, purjolök och grädde är bra skit det. Trevlig kväll på er! Och förresten så kan Fredrik Reinfeldt glömma att jag tänker arbeta till jag är 75 år. Sällan prällan. Är han totalt från vettet karln??






 

Jag är med och tävlar om ett valfritt plagg hos www.avanna.se
Helst vill jag ha den här, Today I'm wearing this-tröjan i stl S. Vill du också vara med och tävla får du sno dig på och klicka in dig på:  http://pyttis.blogg.se/2012/february/vinn-valfritt-plagg-fran-avannase.html 

Lycka till!

Husfrun frågade om Elsa fortfarande är arg. Men det är hon inte. Hon är ingen långsint tigerprinsessa inte. Och jag känner mig som en av de där mammorna som enbart bloggar och facebookar om sina bäbisar.  

Utsikten över strandpromenaden ikväll var mörk. Det oändligt vackra Kattegatt. Havet, så mäktigt alltså. Så rogivande. Och jag blev alldeles rosig om kinderna av kylan. Jag gillar den. Kylan. Och luften som är där ute. Jag har svårt att förmedla den där känslan man får vid havet här. Det där lugnet ni vet. Nu inväntar jag Kvällsöppet. Och pälsbollen, hon sover gott på microvågsugnen. Allt är i sin ordning med andra ord.





 




 

Säg hej till Elsa. Stans argaste pälsboll. I alla fall vid tillfället som fotot togs. Den här blicken får man när man har klippt klorna. Och öronen kan inte bli spetsigare och tassarna, de är väl gömda. Mina tassar, de är fulla med rivmärken och sveda.

Ikväll är en såndär kväll. En såndär kväll då pälsbollen ligger och sussar på mina ben. Lite sådär obekymrat och nonchalant. Som bara hon kan. Och jag då, jo jag bölar. Högljutt och så att näsan rinner. Och glömmer av att dricka mitt te. Tack Morgan Alling för magisk läsning.