Seabreeze
Utsikten över strandpromenaden ikväll var mörk. Det oändligt vackra Kattegatt. Havet, så mäktigt alltså. Så rogivande. Och jag blev alldeles rosig om kinderna av kylan. Jag gillar den. Kylan. Och luften som är där ute. Jag har svårt att förmedla den där känslan man får vid havet här. Det där lugnet ni vet. Nu inväntar jag Kvällsöppet. Och pälsbollen, hon sover gott på microvågsugnen. Allt är i sin ordning med andra ord.
TUR att jag skrev square meter på inlämningen då =) =) =)
Jag inväntar ockås kvällsöppet =)
Ses vi på jobbet imon??? =)
Jag ska la jobba bokning jag =)!!!
Å havet, ingenting är som havet!
Shit, vad mörkt!! Såg du vart du satte dina fötter??
Visst var det första mötet mellan Kakan och mina föräldrar. Blir långt mellan gångerna vi ses.
Jag såg dom senast sommaren 2010 ... Det är pinsamt egentligen och jag skäms hur lite vi ser varandra.
Hoppas på lite tätare kontakt nu. Åtminstone 1-2 ggr per år.
Älskar havet också. Därför skulle jag ha jättesvårt för att lämna älskade Göteborg och flytta till Norrland
Jag vet vad du menar, känner samma sak när jag är vid havet.
Ser fram emot ditt instagrammande, tror nämligen att du kommer att ta många fina bilder!
kram
