In My Bubble

När jag planterar

Låt mig presentera pappa Bosse. Vad vore jag utan min pappa?! Det finns ingen i hela livet som är så lik som jag. Vi tycker likadant. Vi ser likadana ut. Fast han är mörk. Och jag är ljus. Vi tänker samma. Lika envisa. Lika starka. Ofantligt svaga för laktrits och romrussin-glass. Lika bestämda. Lika tjuriga. Skrattar åt samma saker. Tänker lika mycket. Vi har exakt samma heta temperament. Det finns nog inga som kan blixtra till lika mycket som vi. Heller inte hålla ihop lika mycket som vi. Ibland är det läskigt hur lik man är sina föräldrar.

Vasågoda mina vänner. Här har vi den. Min favoritpryl.
Det må verka ytligt. Och fåfängt. Men så får det vara. Plattången är min favorit. Det är den som används flitigast i mitt hem (efter mobiltelefonen). Vi plattar, vågar och lockar mig och mina vänner vackra ofta ofta ofta. Och vi tycker att det är roligt. 



  

Ett lyckat koncept

Här har ni mig.
Och nej, jag har inte klippt lugg i dagarna.
Jag tycker helt enkelt att jag är finast på bild med lugg.

Snälla snälla ge mig lite mer av det här innan sommaren tar slut!
Yet another halvdan dag och jag kurar ihop mig i chesterfieldfotöljen. Där ute på terassen. Bakom mangelboden och under plåttaket. Med en god bok i min hand.
 

Jag har bokat så att det ryker. Hela dagen. Efter 9 timmar på kontoret stämplade jag ut och flydde mot strandpromenaden. Arbetet tar all min energi. Just nu. Jag är trött, hängig och en strimma frustrerad. För att vända på det tänker vi dricka Sangria i min trädgård på fredag. Då är vi lediga. Den enda lediga dagen den här veckan. Den tänker jag ta vara på. Kärlek till er för att ni stannar kvar vid min sida och läser mina rader.





Arbete 

VS.
 
Strandpromenaden










  

Jag är en dålig bloggerska just nu. Tiden räcker inte till. Mitt i allt jobb och slit unnar jag mig en del nöjen. Igår skrattade vi till Sunny Standup på Majas vid havet. Det ösregnade hela kvällen och håret blev lockigt. Men jag spenderade tid med fantastiska människor. I en blå poncho. Om två veckor åker jag till England. På blixtvisit. En spontan idé som kan bli en av de bästa idéerna. Jag längtar något ofantligt. Flygplatser och att resa ger mig en speciell känsla. En lyckokänsla sätter sig i magen på mig. Att jag reser ensam, det bekommer mig inte ens. Jag har en vän som målar av mig. Hon har valt en vintrig bild som jag egentligen inte gillar. Men spännande projekt tycker jag. Och känner mig lyckligt lottad att hon har valt att måla just mitt porträtt. Såhär ser det ut nu, vi får se hur det artar sig. Jag återkommer med ny bild när den är klar.




To be continued







 

Jag fortsätter läsningen om den där rockstjärnan. Det är drugs, sex och rock'n'roll så att det förslår. På något sätt blir jag lite fascinerad. Och skrämd. Boken börjar lida mot sitt slut. Har ni några tips om någon läsvärd självbiografi? För det är just dem jag läser helst. Självbiografierna. Folk lever allt bra spännande liv. Och jag är nyfiken. Det är fina stunder här hemma på soldäcket. Den lilla terassen på sidan.  Den känns nästan som min alldeles egna plats i solen. Boken, kaffet och de slitna svarta korgstolarna.





Hemma

Och så kom den lediga dagen. Äntligen. Tuff första vecka på jobbet efter semestern. Jag lallar runt här hemma denna förmiddagen. Tittar ömt på pälsbollen som puttsar sig frenetiskt, njuter av gladiloernas vackra uppenbarelse där i vasen, dricker smoothie, bäddar rent, lyssnar på The Ark och läser några sidor ur min bok. Inte kan hon väl roa sig med de här sysslorna en hel dag tänker ni. Men jo det är just det jag kan. Nästan i alla fall. En strandpromenad och en kaffe med någon speciell bryter upp mönstret för en stund. Trevlig måndag!

Fröken Gladiol







 

Kan ni förstå att vi redan är i mitten av juli?! I mitten av sommaren. Den som aldrig ska ta slut. Semestern är redan slut. I samband med jobbstarten blev jag förkyld. Brötförkyld. Jo tack, passande. Jag och en av mina bästa badade nog helt enkelt för mycket häromdagen. Vi hittade en sån trevlig sten att stå på därute i vattnet. Där kunde man prata om livet. Och saltet blekte nog våra hår en smula samtidigt tror jag. Jag och mina rosa converse besökte farmor i söndags. Astrid Olga Evelyn. Den rejäla kvinnan som en gång i tiden var kokerska har blivit liten. Parkinson tar henne ifrån oss allt mer och sitt egna jag. Det är tufft att stå jämte och se. Hennes lilla hand tog min med en fast grepp och ville inte släppa taget. Jag fick andas djupt efter mötet. Inte ens ett par bubbelgumsrosa converse hjälper mig i de lägena.





  

På fina dagar åker man på roadtrip. Då rullar man ut sportbilen och cabbar ner. Underbar känsla det där och segla omkring på Sveriges vackraste vägar och känna vinden i håret och doften av naturen. Den senaste turen tog oss mot Hyltenäskulle, Hofsnäs herrgård, Borås och en massa andra fina ställen. 








Sverige Sverige, älskade land - Juli 2011









 

Jag lever loppan dessa sista semesterdagarna. Det finns ingen hejd på det. Jag vill bara be er att ta en kort stund och läsa det här. Det träffar rakt in i hjärtat. Trevlig fredag! Adjöken sa fröken.





När bästa vänner lever loppan på en torsdag




Ps. Killen på bilden är ingen mer än en riktigt bra vän, så inga andra spekulationer vänner.. :) Jag står fast vid min bildtext.

Kneget

Med rosa tår och mönstrat

Ge mig dessa Club-glasen!!
Läckra, inte sant?
Det känns som att de måste bli mina väldigt snart...

Glada dagar. Endags-festival häromdagen. Grillfest och schlagerdans igår. Göteborg, bästis-mys och räkmacka samt ett krispigt vitt på Heaven 23 idag. Spana in mitt senaste tillskott i Kiwi-familjen från Ittala som jag köpte idag. Och våra smarriga drinkar från Skybaren där uppe i den tjugotredje himmlen.  





Margarita is back in my life!