När det tunga plötsligt lättar
Stenen har fallit från hjärtat, leendet på mina läppar tränger sig igenom allt som känns så tungt. Jag tog mitt förnuft till fånga och gjorde som mina nära och kära bad mig. För min egen skull. Jag avbryter min tjänstledighet och avslutar allt arbetande i Götet. Målet är att ta sig till årsskiftet. Det känns faktiskt redan lättare. Kanske för att jag ser ett slut. Jag vet när jag får komma hem igen. Och så välkommen jag känner mig! Fantastiskt! Men först blir det arbete. Det är inte över riktigt än. Jag ska först och främst ta mig till ett av mina delmål på denna resan. Till Fredag. Fredag är min lediga dag denna veckan. Då ska jag unna mig!
Livets glada dagar på en annan resa - San Diego
The Challenge - Frågor och svar
Blev utmanad för ett bra tag sedan av en fin vän - Anna. Kolla in hennes blogg, hon skriver på ett fantastiskt sätt och tar helt underbara foton!
The Challenge – frågor och svar
Hur länge har du bloggat?
Sedan den 12 september 2007. Jag behövde helt enkelt någon eller något där jag kunde ”spy” ut alla mina känslor och förvirrade tankar på.
Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut innan du själv började blogga?
Ett ställe där ytliga människor kunde exponera sig själva genom att visa egobilder och fotografier på dagens outfit. Människor med bekräftelsebehov helt enkelt. Tills jag faktiskt började finna riktigt bra bloggar. Som faktiskt är intressanta och roliga. En av dem är till exempel Fifis blogg. Man får följa med i hennes liv på ett alldeles lagom sätt. Underhållande, innehållsrik och intressant.
Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Troligtvis min bästa kompis Tinas blogg. Man fick följa hennes genom bra och dåliga dagar. Hon kan konsten att skriva på ett sätt där man blir intresserad. Bloggen är dock nerlagd nu. Hon finns nu på en annan adress.
Hur känner du inför dina allra första blogginlägg?
Troligtvis ganska meningslösa men väldigt betydelsefulla för mig just då. Så kommer det nog att fortsätta att vara. Jag lever för nuet.
Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
Skulle tro en sisådär 15 stycken. Vissa bättre - andra sämre. Vissa för att de verkligen ger mig något. Andra för att jag är nyfiken på vad som händer i deras liv.
Hur många procent av de bloggar som du läser är dagboksbloggar och inte ämnesbloggar (som t.ex. teknik- eller modebloggar och politiska bloggar)?
Till 90% läser jag dagboksbloggar just för att de ger mig som person mest. Det intresserar mig mer att få veta hur andra har det och hur andra människor tänker om saker och ting. Sen är jag sjukt nyfiken också.
Nämn en bloggare som verkar vara väldigt, enormt olik dig, vars blogg du tycker om.
Haha, då måste jag nog faktiskt säga Andreas Carlssons blogg. Ja idol-Andreas ni vet. Killen med det bländande leendet. Vilka sjukt olika liv man lever men så intressant det är att följa med på hans resa! Om man ens hade haft hälften av den mannens drivkraft! If you can dream it, You can be it.
Nämn en bloggare som är lik dig, vars blogg du tycker om.
Lizas blogg! Vi verkar leva lite samma liv med samma tankar, upplevelser och känslor. Det är skönt att vet att det finns andra som tänker samma tankar som en själv. Som lever på liknande sätt en själv. Att man inte är ensam. Plus att hon alltid är så sjukt ärlig. Det älskar jag! Tyvärr har hon beslutat sig för att sluta med bloggeriet. Jag hoppas innerligt att det bara är en svacka och att hon kommer tillbaka när hon har pausat färdigt!
Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Jag tror inte att det är så många som vet om min blogg. Jag tycker om att hålla den lite halv-hemlig. Då kan man skriva om vad man vill utan att det snackas för mycket bland de närmaste. Jag vill kunna släppa ut känslorna om det behövs. Utan för mycket åsikter och snack runt omkring mig. Men de som vet om den, vad de tycker?! Det har jag ingen aning om!
Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Återigen, vad vet jag? Tycker ni det, ni läsare?
Jag tror faktiskt att de tycker det. Jag är oftast fantastiskt ärlig.
Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg?
Ja det tycker jag nog. Jag är personlig när det känns befogat men skulle aldrig lämna ut människor eller förolämpa. Min blogg är lagom privat! J
Nämn några saker du aldrig bloggar om och anledningen till det.
Dagens outfit. Det är så 2008! Nä skämt och sido. Det är helt enkelt inte min grej. Jag ser inte meningen med det. Det är totalt ointressant.
I vilken utsträckning bloggar du om för att få bekräftelse?
Jag ser min blogg mer som min dagbok, där jag ger utlopp för mina känslor som behöver komma ut. Förhoppningsvis är det inte för att få bekräftelsen. I så fall har jag nog inte kommit på det själv ännu.
Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hans/hennes blogg?
Ja utan tvekan!
Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Nej inte än. Jag hoppas att få träffa Fifi över en kaffe någon dag snart eftersom vi trots allt inte bor så långt ifrån varandra.
Kan det vara skadligt att blogga?
Med all säkerhet. Utlämnande bilder och utskrivna namn är väl alltid farligt. Lika farligt som facebook och allt annat.
Bloggar du om två år? Isåfall är ditt bloggande annorlunda då?
Jag har ingen aning. Jag fortsätter så länge jag känner att jag har något att dela med mig. Om så är fallet kommer det säkert handla om mognare saker och vuxnare problem än nu.. J
Vad har bloggskrivandet betytt för dig?
Oändligt mycket. Så mycket jag har fått ur mig, så mycket som har tyngt mitt bröst! Och all feedback som kommit genom kommentarer från fina människor där ute, det värmer mig.
Vad har bloggläsandet betytt för dig?
Massor! Jag säger som Anna, varje dag lär jag mig något nytt om någon människa där ute i världen!
Jag utmanar Er som känner er manade och vill släppa på lite åsikter och tankar! Feel free to take the challenge!
Bilder säger mer än tusen ord
När man faller
När man inte längre kan se klart. När händerna skakar. När man inte äter eller går på toaletten på över tio timmar. När man får anstränga sig för att ta djupa andetag. När man tror att vägen svänger fast den är rak när man kör bil. När man gråter konstant i över en timme i bilen på vägen till sitt hem. När man inte längre har någon kontroll över sin kropp. När benen inte orkar bära en längre. När man har sura uppstötningar och kräks så fort man kommer innanför dörren. Är det då man håller på att gå in i väggen? Eller halvvägs mot magsår? Eller är man bara slutkörd?
Jag vill inte mer. Göteborg tar knäcken på mig. Personalkris förstör mig. Flickan som vill alla väl. Flickan som får dåligt samvete så fort hon säger nej. Allra mest behöver jag en kram just nu. Eller någon som bara lyssnar. För det här är inte rätt.
När man faller - Vem plockar upp mig då?
När man inte vill vara med längre
Elsa + Rudolf = Sant
Jag pausar från allt jobbande för att titta till er lite. Och visa ett litet livstecken.
Jag sitter i köket och tittar ut på den snötäckta trädgården. Att gå ner och sätta sig med en stor kopp varm choklad och en god bok där inne i lusthuset lockar mer än någonsin. Det lilla röda trähuset med vita knutar på innergården. Men det hinns inte med. Istället sitter jag här med saffrans-teet i koppen och kastar kärleksfulla blickar mot Elsa. Hon leker med Rudolf, den stora fina halmbocken som egentligen inte ska sättas fram ännu. Rudolf är större än Elsa. Men det stoppar inte denna katten. Rudolf kommer nog att vara död innan julen ens har kommit tänker jag. Och fortsätter kasta kärleksfulla blickar mot dem.
Mer än så tänker jag inte göra innan det är dags att jobba. Igen. Allt detta jobbande tar kål på mig. Jag undrar hur länge till folk tänker vara sjuka. Och när det ska anställas mer personal. Trevlig helg!
Lusthuset - hösten 2010
När allting är tyst
Ikväll är det ensamt på Arken Hotell & Art Garden Spa. Jag önskar att jag kunde få gå hem och fira söndag precis som alla andra. Gosa ner mig i soffan. Under filten. Med den rosenmönstrade tekoppen i min hand. Men den dagen får vänta. Jag arbetar 6 dagar i veckan för tillfället. Dock inte helt frivilligt bör tilläggas. Men cash is king säger de. De som har koll. Jag sparar till en biljett. Hem till England.
From my piont of veiw
Det där med yrkesval
Man ska trivas på sitt arbete säger dem. För det är där man spenderar den mesta av sin tid här i livet. Jag misstänker att de har rätt. De där kloka människorna. Jag har två drömmar. De har följt med mig i några år nu. Faktiskt. Den ena drömmen är att bli frisör. Den andra är att få arbeta med vin. Som säljare för en vinagentur. Där har ni två av mina passioner i livet. Mitt egna och andras hår och så vinet. Då är frågan hur man tar sig till en av de där två drömmarna. Är det någon som vet någon BRA frisörutbildning? Gärna i Göteborgsområdet om man får komma med krav. Och är det någon som vet hur man skaffar sig ett säljjobb inom vinbranschen?
Skulle någon som vet av en händelse ha svaret till mig mottages det med stor tacksamhet. Jag vill ta mig vidare i livet. Jag är redo. Att utveckla mina drömmar.
Flickan med frisördrömmar
Flickan med vinimportdrömmar
(mindre snygga bilder men jag bjuder på det!)
Vad är det som går och går?
Tiden den springer iväg. Det var längesedan jag var här och pratade med er. Jag skyller allt på mitt aktiva liv. Jag jobbar mestadels av tiden. Ungefär 6 dagar i veckan. Det är personal-kris överallt och jag har personlig ekonomisk kris så länge jag betalar dubbla hyror så jag ser inte att jag har något annat val. Ibland roar jag mig också. Med mina vänner. Mina fina vänner. Vad vore jag utan dem. De som lyssnar när jag tjatar hål i huvudet på dem. I mellanåt andas jag ut på Asia Spa också. Och dricker kaffe. I mängd och parti. Men just nu ligger jag på sängen i mitt hotellrum återigen. Och längtar hem. Kvällen i receptionen var tuff. Jag kavlar upp armarna och tänker att imorgon blir det en bra dag!
Hemlängtan
Entertain me
Visste ni att det är 12 år sedan som låten Let me entertain you med bästa snyggaste coolaste Mr. Robbie Williams kom ut. Det känns som för 3 år sedan. Jag antar att det är ett tecken på att man börjar bli gammal. Jag har haft bra dagar tillsammans med mina bästa kompisar. Martina. Tinan. Och ett gäng kompisar till. Men ändå känner jag mig så liten på något sätt. Så svag. Så maktlös. Det känns nästan som att jag har blivit överkörd av en lastbil. Troligtvis vet jag absolut inte vad jag talar om. Men återigen utlyser jag längtan efter medvind. Längtan efter lite tur. Längtan eftet Dig. 
Come and entertain me
På hotell
Jag har gått av kvällspasset och sitter på mitt hotellrum. I Göteborg. Det känns ensamt. Jag längtar hem. Och jag oroar mig för Elsa. Den sällskapssjuka kattungen. Idag känns allt mycket bättre. Jag är gladare i magen. Luften är rensad och jag har folket på min sida. Men jag längtar fortfarande efter den där vinden i ryggen. Jag släcker lampan och vilar mina blå ett slag innan det är dags att gå på morgonpasset klockan 07.00 imorgon.
I hemmets lugna vrå
My crib
Jag känner mig låg idag. Jag önskar att allt bara kunde gå min väg. Jag önskar mig lite vind i ryggen. Lite flyt. Ren och skär bonnatur. Ja vad ni än vill kalla det. Jag tror att ni har förstått läget. Jag tar er med på en liten rundtur i mitt hem istället. Ostädat, rörigt, inte helt klart och dålig bildkvalitet men jag tror återigen att ni förstår.
Before
After
Utsikten, trädgården och lusthuset
