It's all coming back to me now.
Jag försöker lära mig att stressa ner. Stänga ut alla onda tankar. De hjälper mig inte. Och den där oron. Allt kom över mig idag. Ja, allt det där som ligger där i bakhuvudet och gror. Jag blev liten och tröttheten tog över leendet på mina läppar. Kan ni någonsin känna den där rädslan för att vara otillräcklig? Eller rädslan för att folk inte ska tycka om en? Jag fullkomligt älskar den friska luften som är där ute just nu. Hösten. Den är underbar. Ikväll har jag krupit ner i Onepiecen. Och tänker minsann bara vara. Bara vara jag.
Jag tycker om dig iallafall, vännen!
Ha en underbar kväll du mé, det är du värd.
Kramar i massor!
Men du, ibland behöver man vara liten för en stund. Det är jobbigt att vara stor och ibland måste man få krympa ihop.
kram
Åh, vad jag känner igen mig. Man vet att det går över men ändå är det jobbigt.
ibland behöver man bara vara.
Oh ja! Fun as hell.
Jag vet hur det känns när man rackar ner på sig själv och inte tror att man duger.
Men det gör man, man duger! Alla duger!
kram
Ja, jag känner igen mig väl i känslan du beskriver! Är själv liten trött och låg just nu;( Ta hand om dig fina du! Kram!
Mmm, känner igen...
Kramar och styrka!
skönt att bara vara och stressa ner, det är superviktigt!
Hösten är verkligen underbar!
Jag känner igen mig, peppar mig ständigt mot nya höjder och mår oerhört bra. Men ibland kommer tröttheten och oron ikapp mig. Fast har man väl börjat fokusera rätt, tänker jag, går det lättare och lättare att ta sig ur det negativa innan det blir en ond spiral.
Kram.
Har känt mig otillräcklig under hela min uppväxt. Fick aldrig tillräckligt med positiv energi. Det har präglat mig och påverkar mig fortfarande till viss del.
Ta hand om dig!
