In My Bubble

Jag blir rädd för världen. Året har börjat sådär i min lilla stad på västkusten. En av mina vänner började året med att bli brutalt misshandlad. Utan att ha gjort någonting. Gänget tycker helt enkelt bara om att slåss och får en kick av det. Sägs det. Hans ansikte opererades i en större stad häromdagen. 

I förrgår blev jag vittne till personrån. Mina två vänner blev attackerade av två rånare. Som vi faktiskt lyckades golva och lämna över till konstaplarna. Som kom 25 minuter senare. De hade inte tillräckligt med personal. En vanlig sketen tisdagkväll. Otäckt är ordet.

Det har gått 6 dagar på det nya året. Det känns sådär. Om jag ska vara ärlig. Jag funderar på vad som händer här näst.

Sen att jag själv var med om något otäckt förra hösten hjälper mig kanske inte heller. Polisen har lagt ner fallet och jag slipper se på fler bilder på mäns ansikten. Lättnad på ett sätt. För varje gång blir man påmind och alla känslor kommer tillbaka. Jag vill lägga det bakom mig och må bra.

Varför kan vi inte bara vara snälla mot varandra? Och skita i allt som heter droger. Visa varandra respekt. Kan inte alla leva efter mottot "Behandla andra så som du vill bli behandlad själv". Varför är det för mycket begärt?

For a better world