Om smärta
En tuff dag. Jag har känt mig ledsen i hjärtat idag. Egentligen började dagen bra. Han med de bruna ögonen ringde och väckte mig. Och vi drack kopiösa mängder med kaffe. Sådär många koppar så att man får ont i magen. Och pratade om livet. Ni som känner mig, vet att det är det bästa jag vet. Att prata om livet. Men sen hände det. Jag skrek till när jag såg den lilla svarta kattungen. Livlös. Övergiven och undanskuffad. I ett hörn. På asfalten. Med ögat utploppat. Jag har inte lyckats släppa det. Jag grät en skvätt i omklädningsrummet efter jobbet ikväll. Jag kan helt enkelt inte hjälpa det. Djurhjärtat är för stort. Han har tagit hand om den och begravt den nu. För min skull antar jag. För att jag ska sluta snyfta. Och förresten vet ni. Jag har pratat med Robyn ikväll. För andra gången i mitt liv. Underbara människa! Hon är min idol. Faktiskt. Och må den lilla svarta kattungen få ett bättre liv. I sitt nästa liv. Jag kramar på Elsa inatt. Extra mycket.
Men usch så hemskt! Jag klarar inte heller av att se djur som farit illa. Stackars kattunge.
Stackars lilla kattungen. Usch vad hemskt! Jag hade också lipat!! När det händer djur något så krossas ens hjärta! Supersöt bild på elsa! Kram
Usch, vad hemskt, det gör ont att bara läsa det.
kram
Fy vad hemskt! Jag hatar sånt. Jag gråter floder så fort jag ser nåt hemskt med djur. Fy!!
Om du vill se nåt gulligt med djur istället, kolla på youtube på sneezing panda. Den är hur söt som helst :)
Och ha en trevlig jul! Själv rymmer jag renoveringsfältet och åker till svärisarna istället.
