Jag, jag, jag och en tanke eller två.
Idag går jag på halvfart. Jag försöker slå bort dem, tankarna. Och saknaden. Stockholm. Varberg. Varberg. Stockholm. Jag hoppas att han tar det bästa beslutet. Kurar ihop mig i soffan och önskar mig några droppar regn för att inte behöva få dåligt samvete för att jag gör absolut ingenting. Tankarna går till morfar. Till mormor. Till morbror. Till farmor. Till kusin. Till moster. Till mamma. De är alla sjuka. Blindtarm, cellgifter, IBS, parkinson, lungcancer, sjukhus, bruten lårbenshals, bröstcancer och så vidare. Och så vidare. Nu känns det som att det aldrig tar slut. Det är konstigt det där. Att den som är närmast döden är inte den som är äldst. Det där får mig att tvivla på karman. Jag bjuder på bilder från de glada dagarna i helgen. För kul det hade vi.
Vi två 17 år. Eller snarare 25+
- <3
Vad tråkigt med så mycket sjukdomar. Hoppas att de snart är friska, allihop!
Usch, vad fruktansvärt med så mycket sjukdom i din närhet.
kram
Oerhört tacksam för att jag är frisk.
Ta hand om varandra. Ge massor av kärlek.
En medicin som är gratis
Du ser inte en dag äldre ut än 20 :)
