Tankar inför Amerika-resan.


Här sitter jag nu uppe på päronas inglasade balkong och tittar ut på söndagskvällens dystra mörker. Det känns lyxigt att sitta här. Det känns som att sitta ute. Fast här är varmt och skönt! Här sitter jag med en cocktail gjord av någon deciliter skräckblandad förtjusning. Man har hällt i en skvätt nervositet, en centiliter illamående, några droppar jag-har-glömt-något tankar, en centiliter oro och till detta har man adderat nästan en liter med förväntansfullhet! Skål! Vilka lyckokänslor! Jag vet en till som troligtvis känner ungefär samma sak som jag just nu. Det känns skönt. Jag älskar det här äventyret! Jag njuter! Och känslan av att äntligen ha semester är svår att beskriva. Den är underbar.

Jag har tyckt att det har varit lite jobbigt de sista dagarna faktiskt. Att säga hejdå till människor. Jag tycker att det är oerhört jobbigt att skiljas från de jag tycker allra mest om. Känslomänniska som jag är försöker jag nästan hoppa över snyftiga farväl. Jag har istället den här gången försökt tänka att det faktiskt bara är en månad jag ska vara borta. Det är ju ingenting! Det är bara en person jag inte kommer att träffa om en månad. H. Jag ska ut på mitt äventyr. Han ska ut på sitt äventyr. Jag i en månad, han i 5! Det kändes jobbigt igår när han sa att vi måste ses någon mer gång innan jag åker. Det kändes jobbigt att säga att vi inte alls skulle hinna ses något mer. Det kändes som ett hugg i magen. För mig. Säkert för honom också. Känslosamt. Efter två långa kramar gick jag därifrån. Nu försöker jag intala mig att 5 månader går fort. För sakna honom kommer jag att göra. Han som fått mig att gå till jobbet med glädje, han som fått mig att skratta och le så oerhört många gånger, han jag har kunnat anförtro mig till. Han som ropat 'Princess' efter mig. Vi växte på något sätt ihop i sommar. Våra arbetskamrater sa många gånger att vi är som ett gift par jag och H. 

Men nu deppar vi inte ihop för det. Vi ska ju hålla kontakten på internet. Varje dag har han sagt. Jag säger ingenting. Det ända jag säger nu är att 'We're going to Vegas baby!', bland annat. Men jag har alltid drömt om att få säga så!



Princess won't sleep much tonight I guess



 

 


Jag ♥ Kommentarer!

Kommentera inlägget här:

Vad heter du?
Kommer du tillbaka?

Din mailadress: (visas bara för mig)

Har du blogg?

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0