In My Bubble

Idag har jag varit duktig. Jag har ringt til vaktmästaren och diskuterat diverse. Gått min långpromenad. Tvättat. Sen var det dags. Den stora garderobsrensningen! Näst intill två fulla svarta sopsäckar blev det. Känns bra! Garderoben är fortfarande överfull dock.. Men det kommer den nog alltid förbli. No matter what liksom. Så Tina nu är allt ditt! Välj och vraka bland fynden! ;-)

Tog även tag i det jag dragit mig för. Jag gav mig på den där enormt stora svarta resväskan jag haft gömt i det ena hörnet i mitt sovrum. Väskan full med kläder, handväskor, smycken, foton, kärleksförklaringar, brev och andra minnen från mitt liv i England. Jag mådde så dåligt när jag kom hem därifrån att jag lät vissa saker vara kvar i väskan. Jag har inte förrän nu vågat mig på den. Antagligen har jag ignorerat den för att skydda mig själv. Det var en ordentligt jobbig period det första året (de första åren?) i Sverige. Med allt som hänt och hände. Sättet allt blev avslutat. Jag fick sortera bort det mesta eftersom det ger mig för starka minnen om olika speciefika händelser.

När jag läste det där brevet kunde jag inte stoppa det. Det där hemska men också så underbara brevet. Tårarna forsade ner från mina kinder. Jag kunde inte hejda mig och fick ta några rejält djupa andetag för att komma tlllbaka igen. Danny's brev. Ett mycket speciellt brev jag fick innan jag tog mitt förnuft till fånga och gav honom chansen han var värd. Brevet är tragiskt. Obehagligt. Hemskt. Gripande. Romantiskt. Styrkande. Speciellt. 

Jag har nu samlat mig igen och ska laga korv stroganoff till mig och D som kommer snart. Lika bra att inte berätta om uppackningen av väskan med minnena. Det får förbli min hemlighet.