In My Bubble

Just nu är jag ännu mer förstörd än vad jag var innan.
Schemat på mitt jobb ändras minst en gång varje dag. Nu är jag uppsatt på att jobba på min lediga helg under vecka 12. Den ENDA lediga helg man har i månaden är HELIG. Den rör ingen.
Denna helgen är dessutom speciell för mig. Det är helgen vi ska åka till Helsingborg på miniweekend med LC. Tågbiljetter är bokade och betalda. Hotellrummen är fixade.

Jag blir så uppgiven. Jag vet ärligt talat inte vart jag ska ta vägen.
Dränker mina sorger med ett stort glas baileys och is.
Tårarna strömmar ner för mina kinder.

Jag vill bara försvinna.
Jag pallar inte med mitt jobb mer.
Magkatarr är något som besöker mig allt oftare och oftare. Det är hemskt. 
Man kan inte ens planera något på den enda lediga helg man har i måndaden längre.

Ska det vara såhär för all framtid?!
Jag orkar inte mer.
Är man en slavdriven apa på riktigt eller?!
Jo men faktiskt. Det är så.

Har skrivit ett långt brev till min ruttna chef om just den där helgen i vecka 12.
Kan undra vad svaret kommer att bli. Troligtvis som det alltid låter "Nu bara är det såhär. Punkt slut."

Ska försöka få lite sömn nu. Blir nog svårt.
Imorgon är en ny dag och lunch med frisörskan. Det enda som glädjer mig i denna stund.

Jag går och dör.
Att man inte är värd bättre. Det har man minsann fått inse.
Helvetes jävla skit.