Baksmällan? Bakslaget? Nedslaget? En box i magen?
Nä du Mr. D, alla som skriver i den här bloggen är inte alltid glada och positiva till allt hela tiden. Idag kom bakslaget. Nedslaget. Ensamheten kastade sig över mig och dränkte mig. Ångesten bubblade upp ur maggropen. Tjejen jag ser i min spegel vill jag inte se, hon är så ful att det gör ont!
Det finns en underbar människa som fick ta skiten. Människan som alltid finns där för mig. Den underbara människan som alltid lyssnar, som alltid förstår och jag tror på riktigt att hon vet hur det känns. Tack Tinan! Min dyrbara skatt! Att du står ut med mig och har stått ut i alla dessa år!
Pappan var här och ryckte upp mig ytterligare. Det var nog tur det. Annars hade jag varit ett riktigt vrak nu. Pappan är bra, han satte upp mina nya tavlor och lagade diverse saker som behövde lagas i lyan.
Jag känner mig lite gladare. Men jag är fortfarande så ful, så liten, så ensam att det gör ont!
Welcome to my world!
Beauty
Jag ♥ Kommentarer!
Postat av: Anna med två n.
En stor kram till dig från en sjukling flera massa mil bort! :D (i ett försök att muntra upp..)
Postat av: Garderobsgrubbel&Byråbekymmer
mm jag älskar de skorna..så bekväma snygga sköna och läckra =)
Postat av: Tinan
Skönt att läsa att du är gladare i magen nu! Du vet, vi löser det mesta, mest hela tiden du o jag.
Och du - att stå ut med dig är mig ett sant nöje!
Postat av: Alicia
Tinan: Vi är ett oslagbart team!
Trackback
