In My Bubble

Igår mådde jag som jag förtjänade efter en hård men rolig lördagkväll. Så galet! Spenderade gårdagen i Götet. Fika med Mr D. Kul att se dig igen och hälsa Åsa! Skulle träffat E också. Han den där som var så speciell. Så lyckan var total där ett tag. Men lyckan är tydligen inte till för mig. För helt plötsligt kom E på att han skulle till akuten. Skumt. Han som till och med sagt att det skulle bli roligt att ses. Så nu ska jag försöka lägga honom bakom mig. Han också. Som alla andra. I'm getting used to this. Men ändå vänjer jag mig aldrig vid känslan. Aldrig vet jag hur jag ska hantera känslan. Och ändå klarar jag aldrig av att bara släppa det och vara oberörd.

Oh well.. Det är nog bara till att inse att det är såhär jag ska ha det.. Jag försöker intala mig det allt som oftast i alla fall. Att sluta tro och hoppas. Trots alla böner. Trots viljan. Det är inte värt besvikelsen.
Låt oss gå vidare! Idag ska jag sysselsätta mig med att hälsa på Hanna och hennes lilla son. Sen blir det jobb. Det var en himla tur att jag åkte in till jobbet sent igårkväll och kollade in mitt schema. Helt inställd på att vara ledig idag. Men icke. Som vanligt hade det ändrats. Så ikväll blir det jobb. So sick. Egentligen borde jag inte komma till jobbet ikväll med tanke på att ingen meddelat mig om schemaändringen. Men så kommer det där samvetet fram. Har också sett att jag inte har en enda ledig helg fram till november. Jag blir så ledsen. Ska försöka sluta tänka på jobbet nu. Jag ska istället försöka bota min bitterhet och min deppighet med att köpa en ny klänning senare. Det är nog den finaste klänningen jag har sett på länge. Känns som att jag behöver något fint.

So long!

BitterSweet like me?