Another day goes by...
Dagen började bra. Jag steg upp klockan 8 i vanlig ordning. Helén hörde av sig 6 minuter senare och sa att hon var för trött för vår powerwalk. Jag slängde in tvätten och traskade med bestämda steg mot slingan och sprang tre varv innan jag gick hemåt igen. Jag är nöjd med dagens träningsinsats. Imorgon funderar jag på ett pump-pass på gymmet före jobbet.
Nu såhär på eftermiddagen har mitt humör och välbefinnande helt plötsligt vänt. Jag känner mig svag. Idag är en sådan dag. Jag känner mig liten. Ful. Dum. Äcklig. Jag vill inte visa mig bland folk. Men jag måste. Jobbet väntar.
Jag vet inte riktigt var jag har mig själv just nu. Vad jag ska känna. Vad jag vill.
Björnen hörde av sig häromdagen och det är med så blandade känslor jag tänker på honom. Jag saknar honom något fruktansvärt. Minnen verkar aldrig vilja försvinna.
Aproppå killar så har E flyttat till London. Kanske lika bra det. Så nu är det definitivt ett avslutat kapitel. Utan tvekan. Knepigt det där. Men lika bra. Ett problem mindre att tänka på.
Usch idag känner jag mig ensam.
Jag hoppas att de 8 timmarna på jobbet kommer att gå fort!
Just like a doll
