In My Bubble

Vill säga tack till dig Mr. D (ja, du vet ju vem du är) för det där smset tidigare ikväll. Det fick mig att tänka till och faktiskt bli glad. Med ett leende på läpparna när jag läst vad du skrivit insåg jag att du har rätt. Det är bara till att satsa. Man ska framför allt inte låta alla tankar stoppa saker som det här att hända. Det är mycket tankar just nu om vad som är rätt och fel för mig just nu. Och också om vad alla andra skulle tycka, tänka och säga.

Tog en sväng inom Harry's för att träffa Carolinan efter jobbet. Vaktis (som för övrigt heter exakt samma som en annan viss kille) mötte mig vid entrén, hälsade väldigt glatt och igenkännande och lät mig smita före i kön. Jag kände mig lycklig. Hans blickar gör mig helt darrig. Helt sjukt att jag kan beröras så av en kille som jag inte ens känner. Vi har ju inte ens riktigt pratat med varandra på riktigt, inte mer än att frågat varandra hur den andra mår någon enstaka gång. Men de där blickarna som inte bara jag har förstått är riktade åt mig.. De gör mig svag.

Mycket killar i mitt huvud just nu. Jag njuter och lider på samma gång.