In My Bubble

Jag har svullat popcorn ikväll så att jag mår illa. Men jag kan inte klaga. Jag får skylla mig själv som inte förstår när det är nog. Jag har svårt för att känna när det är lagom... Typ.

Igår var det en massa jobb igen. Och idag har det också jobbats. Det ska jobbas ända fram till lördag. Strängt. Det känns som att jag inte har något annat liv än jobbet. Och det värsta av allt, jag avskyr det. Jag vill bara därifrån. Jag önskar så innerligt att jag kunde få ett butiksjobb istället. Glassa runt bland alla snygga plagg hela dagarna.. Det hade passat mig som handen i handsken. Så om någon som är villig att anställa mig i sin butik, bara säg till! Jag är inte svår.. ;-)

Det är mycket tankar som går runt i mitt huvud. Jobbet är ett stort problem ärligt talat. Och jag önskar att min bror kunde slippa ha så ont. Jag hatar det. Jag vill att han ska få komma hem och bara få må bra, han förtjänar verkligen det bästa! J är ett enda stort mysterium. Vi klickar verkligen till 100%. Men jaa.. Fan. Lets not talk about it. Fikade med Carolinan efter jobbet idag. Är så glad att jag har henne, för att hon orkar med mig och tar sig tid. Give and take - that's what it's all about I guess..

Har inte berättat.
Jag såg Björnen i fredags när jag körde förbi hans jobb på väg mot sjukhuset i Halmstad. Jag kan inte släppa det. Jag blir återigen påmind om att jag saknar honom. Jag trodde verkligen att jag hade lagt honom bakom mig och gått vidare. Borde jag återuppta kontakten igen? Vi har inte pratat på riktigt sen i somras. På ett sätt är det skönt. Men samtidigt tycker jag så otroligt mycket om den killen! Tänk om han bara kunde förstå att han är guld.

J frågar mig varje gång vi ses om jag har kommit fram till vad jag ska göra med mitt liv den närmaste framtiden. Det stressar mig. Jag tänker och tänker men blir alldeles splittrad. Vad ska jag egentligen göra med mig själv?! Göra mig av med lägenheten och bara sticka ut i världen? Stanna där jag är? Flytta tillbaka till England? Prova på Göteborg? Hur vet man vad som är rätt?

Usch vilken liten, förvirrad och ångestfylld människa jag är... Livet är ju här och nu. Varför ens tänka så mycket? Jag vill kunna bara vara och LEVA..