Neverending Story


Känner mig helt utpumpad av denna helgen! Igår var helt otroligt stressigt från början till slutet. Som vanligt blev det en massa övertid. Ska snart ta en liten powernap innan jag går på pass nummer 2 idag... Har inte blivit mycket sömn heller nämligen. Men det är mitt eget fel. Jag har pratat med J hela nätterna. Det går inte att bara gå hem utan att prata med honom. Vi har så mycket att prata om - alltid. Är så avslappnat med honom. Har dock inte varit tillräckligt avslappnad för att konfrontera honom med de senaste ryktena. Han pratar fortfarande som att det bara är han och "vi" nämns aldrig.. Känns mysko...
Kollegor har frågat mig lite försiktigt om vi är tillsammans. Tänk om man kunde svarat ja. Vilken härlig känsla. But dream on baby.. That's never happening.. Only in my Bubble..

I fredags hade jag en tung dag. Var på sjukhuset hos min bror. Ibland önskar man att det vore man själv som låg där istället. Jag avskyr känslan jag får i kroppen när jag ser mina närmaste (andra också för den delen) lida. Sjukhus gör mig så känslosam, jag kan börja gråta bara någon petar på mig känns det som när jag är där. Jag vänjer mig aldrig. 

Nej, dags att slumra till lite i soffan.. Snart dags att jobba igen.
Det tar aldrig slut. 

Jag ♥ Kommentarer!

Kommentera inlägget här:

Vad heter du?
Kommer du tillbaka?

Din mailadress: (visas bara för mig)

Har du blogg?

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0