Dag 13 - Tema ljus
Jag har en förkärlek till mina Kiwi-lyktor från Ittala. Ni som känner mig vet. Ni har sett dem på bilder förr här i bloggen. Färggranna dekorerar de mitt soffbord och följer allt som oftast med ut på brickan när vi myser ute i trädgården. Jag önskar mig en gul. Och en röd. Och en orange. Sen känner jag mig fulländad.
Om växtnäring och kaffe och så.
Jag har druckit alldeles för många koppar kaffe idag. Ja idag igen, idag också. Precis som igår. Och i förrgår. Jag blev speedad och passade på att ge mårbackorna lite växtnäring. Så att de också speedar upp liksom. Annars blir jag kanske tvungen att byta ut dem. Mot ett par nya kraftiga, ståtliga pellisar. Med vita blommor kanske. Och jag har rensat i min garderob hela kvällen. Det är märkligt. Hur den fylls och blir alldeles rörig. Jag är lycklig att folk vill ha mina begagnade kläder. Och att de används på nytt. Round and round it goes.
It's a keeper!
Dag 12 - Min vardag
Många dagar i mitt liv ser ut såhär. Världen sedd från en receptionists ögon. För det är just det jag gör som mest om dagarna. Jobbar. När jag inte spenderar tiden där på bilden så dricker jag på tok för många koppar kaffe med vänner, går på yoga, gosar med Elsa-tiger, promenerar vid havet och tänker alldeles för många tankar om livet.
Idag...
Idag är jag trött. Just idag längtar jag tillbaka till dessa dagarna. Idag vill jag inte se mer av vare sig regn, åska eller blixtar. En dag fylld av kaos är lider mot sitt slut.
The Ark
Så bra, så bra. Magi från början till slut. Jag sjöng mig alldeles torr i halsen till "-Do, Do, Do! What you wanna do, Don´t think twice, do what you have to do. Do, Do, Do, Do, let your heart decide"... och ett gäng hits till.Tack för musiken, kärleken, minnena och showen! Jag återkommer med fler ord om livet när jag blir ledig från arbetet. Tack och hej leverpastej.
Pics stolen from Fotograf-Emelie
Dag 11 - Tokigt
Jaha, vad är det för tokigt med det där då?, tänker ni. Nä det ser kanske inte så tokigt ut.
Inte alls. Egentligen. En riktigt bra bild kan jag tycka. Så bra att jag har framkallat den och hängt upp den i en vit ram bland fotona där på väggen i köket.
Men för att komma till sak. Till det tokiga.
De som känner den förtjusande tjejen på bilden VET att det här är TOK-TOKIGT. Vad hände egentligen, undrar jag. Det här var deras första möte. Mötet mellan Tinan och Elsan. Tinan avskyr kattögon. Hon tycker att de är oberäkneliga och opålitliga djur. Man skulle kunna sammanfatta det hela med att hon tycker att katter är ganska obehagliga djur. Den här bilden är tokig i mina ögon. Fortfarande.
Och förresten, herregud vad vi saknar den röda soffan. Och hoppas att Tinan är okej med att låna ut sin fina nuna till det tokiga inlägget, dag 11.
Clamour for Glamour
Imorgon är det jag som dansar till The Ark på Liseberg. Jippi! Och idag har jag spenderat nästintill 3 timmar i stolen hos frisörskan. Plus att jag numera har 2 kilo kräftor som ligger och gottar sig i min frys. Små simpla saker som gör mig lycklig i magen.
Dag 10 - Detta gör mig glad
När jag får en komplimang. När jag träffar ärliga människor. När någon bjuder mig på min favoritmat. När min granne bakar så att det luktar kanelbullar i hela trapphuset. När jag hör min favoritlåt. När jag köper en ny klocka. När någon bjuder mig på bröllop. När jag går och lägger mig i en renbäddad säng. När jag går på konsert. När jag ser en fjäril. När Elsa jagar bananflugor och Lasse-Maja. När du skrattar. När han skickar sina spontana bloggbilder. Då skrattar jag gott.
När jag gör saker som jag inte får
Om idag.
Fördelen med att jobba på kvällstid ibland är att man har en hel förmiddag att hitta på en massa viktiga saker. Som idag till exempel. Först har jag tittat på min pälsboll, min tiger, mitt lilla rovdjur, min Elsa när hon jagar bananflugor så att det står härliga till. Sen har jag ätit frukost i godan ro framför nyhetsmorgon och något fånigt doktorsprogram på fyran. Och nu blir det läsning och kaffe i min randiga termos. Vid havet. I sensommarsolen. Det är en underbar dag. Åtminstone kan man försöka lura i sig det.
Lata dagar kan vara de bästa dagarna
Dag 9 - Dagens
Bilden är inte från idag. Men just där har jag varit idag. På spahotellet i Göteborg. Där jag arbetade i vintas. En period då jag mådde ganska dåligt egentligen. Jag jobbade där. Sov där. Och pendlade. Och pälsbollen där hemma i Varberg vantrivdes. Idag har jag arbetat och kramats med de jag saknar. Och kört företagsbil. Ett bra återseende. Och gott att kunna komma tillbaka. Lite då och då. Och jag bjuder på en tvättäkta bloggbild. Patetiskt, jag vet.
Där du är, någonstans i Stockholms skärgård.
Jag har tänt ljusen och glidit i onepiecen och tycker nog allt att jag har det ganska bra ändå. Låt dessa sensommardagar förbli vackra och gå långsamt förbi. Jag älskar det. Det finns dock en sak som stör. Och trycker mig. Jag har sårat någon. Gjort någon som tycker om mig besviken. Inte mycket att göra när tankarna finns någon annanstans. Typ. Någonstans i Stockholms skärgård. Klump i magen.
Hemma
Spotted
Spotted on yesterdays joggingrunda i den lilla skogen. Det är mysigt där. Och alldeles lagom stort för att jag inte ska bli rädd. Men idag, har jag bara regn hos mig. Ett sjukhusbesök och jobb väntar mig idag. Ja mormor fick åka ambulans inatt. Blir jag snart resistent mot detta? Jag undrar när det ska sluta att göra ont. När oron i magen ska släppa. Jag har tur som har er. Som ger mig feedback här, smsar, whatsappar och ringer mig när jag som mest behöver det. Det är guld värt det!
Dag 8 - En favoritbild
En favoritbild är den här. Ja för det finns fler förståss. Många av er har nog sett den här bilden massvis med gånger då den länge har fått agera profilbild på facebook. Där finns inget tillgjort på den. Inget tillgjort leende. Ingen väl inövad pose. Den bara är. Det är nog det jag gillar. En vän till mig tycker att det ser ut som att jag dansar. Men ska sanningen fram har jag precis hoppat av den där stora studsmattan i bakrunden. Hopp på studsmatta med väninnor i 25-35-års åldern ger sådana här goa skratt. Och en kväll jag länge kommer att minnas.
And the world comes alive
Igår hade jag besöks-rekord. Fränt. Idag är jag en trött liten själ. Jag är så trött att inte ens kaffet ger mig effekt. Märkligt. Jag slarvar nog med både sömnen och maten just nu. Det är många tankar som snurrar i huvudet. Och oron. Den där förbannade oron. För att toppa det hela lite grann ramlade min mamma igår och fick åka ambulans. Aproppå familjens växande sjukdomslista. Löprundor och The Ark gör mig varm i hjärtat. Och The Greatest Day. Vi hörs hej.
Today could be the greatest day of our lifes
Before it all ends, stay close to me
Hemskt mycket tack!
Ibland känns det som att vissa människor känner till mina svagheter allt för väl!
Stora funderingar
Hur kan det komma sig?
När man lånar ut en klänning. En som man inte har använt på ganska länge. Då saknar man den något oerhört och den är den enda man vill ha på sig nästa dag. Den är den enda man tycker att man skulle vara snygg i. Vad beror det på egentligen? Är det för att man inte har den hemma? Eller är det för att man inser hur snygg den är när man ser någon annan ha den på sig? Oerhört frustrerande. Och jag känner mig piggare och gladare i magen efter roadtrip med Emelie. Tack för det.
Falkenberg
Jag, jag, jag och en tanke eller två.
Idag går jag på halvfart. Jag försöker slå bort dem, tankarna. Och saknaden. Stockholm. Varberg. Varberg. Stockholm. Jag hoppas att han tar det bästa beslutet. Kurar ihop mig i soffan och önskar mig några droppar regn för att inte behöva få dåligt samvete för att jag gör absolut ingenting. Tankarna går till morfar. Till mormor. Till morbror. Till farmor. Till kusin. Till moster. Till mamma. De är alla sjuka. Blindtarm, cellgifter, IBS, parkinson, lungcancer, sjukhus, bruten lårbenshals, bröstcancer och så vidare. Och så vidare. Nu känns det som att det aldrig tar slut. Det är konstigt det där. Att den som är närmast döden är inte den som är äldst. Det där får mig att tvivla på karman. Jag bjuder på bilder från de glada dagarna i helgen. För kul det hade vi.
Vi två 17 år. Eller snarare 25+
Full av godhet
Jag har egentligen jobbhelg. Men idag ska jag unna mig ett glas lördags-vin. Jag är värd det. Jag har önskat massvis med människor en trevlig helg. Varit ute i skogen på löprunda. Tvärnitat för en vilsen fiskmås. Matat pälsbollen med tonfisk-godisar. Gett en och annan komplimang. Jag har gjort fullt med goda ting. Och jag är omgiven av fullt med fina människor just nu.
Lördags-vin
Dag 7 - En bild som jag aldrig har lagt upp
Det var en sen kväll i slutet av mars. År 2009 vet jag att det var. Salongs-sliriga och lyckliga på hotell i Helsingborg med Lady Club-tjejerna. Detta är en bild på en människa som betyder så mycket för mig. Mer än hon säkert anar ibland. Hon brukar säga att jag bor i en riktig Sex And The City-lägenhet. Med den här bilden kastar jag även över en hint till ni fina Lady Club väninnor - Är det ändå inte dags att samla ihop oss snart? Är det bara jag som längtar?
Dag 6 - Tema Grön
Grönt sägs vara en lugnande färg. Och så må vara fallet. Men alla gröna godisar smakar såpa. Jag har svårt för det. Det samma gäller grönt te. Såpa-smak blandat med hö-smak. Och gröna ärtor kan vara något av det äckligaste jag vet. Sådär har det alltid varit. Jag har nyss lärt mig att äta gröna oliver. Det är jag glad för. Annars är inte grönt mitt tema känner jag. Nu laddar jag om batterierna inför sommarens sista schlagertorsdag med brudarna. So long.
Grönt te är äckel-päckel
Dag 5 - En gammal bild
När vi ändå är inne på tema England. När jag bodde på Mallis en gång i min ungdom. Eller för några år sedan. En sisådär 6 år sedan för att vara mer precis. Jag träffade en engelsman. Som jag hängde ihop med lite titt som tätt. Vi var unga då. Byn vi bodde i heter Cala Millor. Kontakten har avtagit och är numera obefintlig och jag kan inte låta bli att undra ibland vad Matthew hittar på idag.
Livets glada dagar
It's been a while...
Jag är tillbaka. Efter några få intensiva dagar. På ön, sydväst om oss. Det kommer alltid att vara något visst mellan mig och England. Något speciellt. Jag bjuder er på mina senaste dagar i Coventry i bilder. Varsågoda girls and gals!
Sköna brittiska dagar
Hejdå Sverige - Hello UK!
Jag börjar bli så smått redo för "take off". Mot England. My second home. Det här med att packa är inte min grej. Jag brukar skjuta på det ända in i det sista. Det brukar sluta med att jag packar bara några timmar innan avresa. Jag har liksom fått för mig att ju längre jag väntar desto lättare blir det att välja plagg. Ju närmare resan är desto mer känner jag vad jag kommer att känna för att ha på mig. För allt har ju med humöret för dagen att göra. Vad man vill klä på sig. Jag funkar så. Det är en dum egenskap. För helst vill man ju ta med sig hela garderoben. Ett plagg för varje humör eller känsla i kroppen. Och skulle man inte ha med sig rätt plagg för just ett visst tillfälle kan en hel dag bli förstörd. Är jag ensam om detta fenomen?
Jag firar min minisemester med en liten kall öl och skjuter på den sista packningen till imorgon bitti. Vi ses på tisdag igen mina vänner.
Må väl.
Elsa is all you need
Tjejiga tankar
Långa dagar inomus på arbetet kompenseras med bra saker. Kanske är det en perfekt mix. Roligheter i lagom dos. Utjämnat med arbete. Ikväll har jag och han badat. I havet såklart. Kvällsdopp är fint. Fast jag svär på att jag kände en krabba på min fot vid två tillfällen. Rysligt äckligt. Några kramar, ömhet och kaffe på en filt i solnedgången. Han säger att jag är så tjejig. Vad det nu kan betyda. Jag förstår aldrig om såna saker är positiva eller negativa. Jag har fått höra det förr. Nu ska jag ta tag i ett bra användarnamn som INGEN annan har så att jag kan komma igång med instagram. Hörs imorn hej!
Här kan man va
Dag 4 - Min hobby
Min hobby. Min vän i nöden.
Hon som alltid sitter vid dörren och väntar på mig när jag kommer hem. Hon som följer mig vart jag än går. Hon jag kammar, matar och tittar på tv med. Hon som lyssnar på mina hjärteproblem. Hon som ger mig goda skratt. Elsa är min bästa hobby. Utöver pälsbollen är min hobby vin och god mat. Som den livsnjutare jag är. Och träning och yoga. I perioder.
När jag spyr för en sekund
Någonting gör att jag inte känner mig nöjd just nu. Jag känner mig inte tillfreställd med livet. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Det är en himla frustration i alla fall. Kanske är det jobbet. Kanske är det saknaden av honom. Kanske är det för att jag väger ett par kilon för mycket just nu. Kanske är det för att jag är fattig. Kanske är det för att mitt hår växer för sakta. Jag vet inte. Kanske är det bara alltihop. Idag är en dag då jag har svårt att se till det fina jag har. Så dumt. Jag vet.
När jag inte vill vara med
Ps. Igår var det Karin-dagen. Ni missade väl inte det? Den enda som har kommit ihåg min namnsdag alla år är farmor. Men det där vykortet på Karin-dagen har jag inte fått på många år nu. Och jag saknar det varje gång det är den 2 augusti.
