Tankar om Elsa
Jag vill fortfarande ha en katt. Jag kommer alltid att vilja ha det. Det har jag velat sen jag var liten. Just nu har jag snöat in mig. Men tankarna snurrar. Jag undrar om jag gör mitt livs misstag om jag skaffar katt. Låser jag upp mig för alltid? Just nu är jag ju fri som en fågel. Kan åka vart jag vill. Vara borta så länge som jag vill. Göra precis vad jag vill. Jag gillar ju att ha det så. De flesta jag rådfrågar är postivit inställda. Sen är det ju de där människorna som anser att jag absolut inte ska ha katt. Är de realister eller är de bara dumma och tråkiga? Sjutton också.
Jag firar att det är torsdag med premiär på Bodegan. Ett glas öl eller två sitter inte fel. Jag funderar vidare. Och går och snyggar till mig. Dressed for succes. Skål för torsdag och snart helg!
Drömkatter
Det är bara lilla jag, en av de dumma och tråkiga... ;) Jag hoppas att du har en mycket bra kväll ikväll! :)
Många kramar!
Jag tycker inte du ska tänka så; utan vända på det hela och se hur mycket en liten katt kan ge dig i kärlek, vänskap m.m.
För några år sedan när jag sålde min första häst fick jag en nog så syrlig kommentar från en "vän" att jag nog inte borde ha några djur eftersom att jag tydligen inte tog det ansvaret som det innebar att ha djur. Nähä, tänkte jag, men vem tusan har bestämt att jag är den enda rätta matten för mina djur? Min gamla häst har det skitbra där han bor nu och han hade knappast mått bra av en sthlms-flytt, som var anledningen till försäljningen.
Det jag vill komma fram till, är att när man skaffar ett djur så självfallet binder man upp sig en hel del, och man ska inte bara "kasta bort dom" när man ledsnar. Men ibland tar livet andra vändningar och ibland måste man göra sig av med sina djur - jag tycker att det är helt okej och faktiskt ganska bra att man inte likställer djur med människor, tex sina barn.
Men that's me. Lycka till! Själv bestämde jag idag att jag måste nog ha en katt på gården, då jag snubblade över alldeles för mycket musbajs...huu. :)
