In My Bubble

Jag har hjärtevärk. Men det brustna hjärtat ska nog läka så småningom. Det ordnar sig alltid!
Alla dagens måsten är avklarade. Vad man ska hitta på nu är en fråga. Jag känner mig orklös. När jag tittar på min spegelbild blir jag ledsen. Den skiner inte. Min enda önskan är att D ska höra av sig. Visa lite ansträngning och vilja. Han tror nog att jag är sur och tänker att jag kommer att höra av mig. Men det kommer jag inte. Inte än. Trots att det enda jag skulle vilja just nu är att vara i hans armar. Spendera den lediga tiden med honom. Men det blir inte så. Istället ska jag nu börja om från början igen. Hitta någon ny. Någon som antagligen aldrig kommer att dyka upp. Att man kunde bli så ledsen över någon som man bara har känt i 5 månader. Det trodde jag inte. Varför blir jag så berörd alltid? Känsliga jag. Återgår till chokladkakan och försöker mig på att få till en liten strimma av glans i spegeln.