In My Bubble

Jag tycker inte om mig själv just nu. Tycker inte om allt som jag känner och inte känner just nu. Jag känner mig så tom på något sätt.

Födelsedagen i fredags firades med lunch på stan med mamman och fika med Carolinan. Sen var det paketöppning hos päronen och efter det åkte jag och pappan och köpte nytt köksbord och stolar. Blir en bra present till mig från mig själv.
Nu är man gammal. Ålderkrisen uppenbarar sig bara mer och mer. Jag kan nog inte beskriva den stress jag känner med ord för att någon ska kunna förstå. Samtidigt känner jag mig så dum och pinsam för att jag känner som jag gör.

Firade födelsedagen ytterligare på lördagen med fika på stan med Ida och en alldeles sprudlande vacker och lyckligt nygift Mari. Tänk att få känna den där nygifta lyckan någongång. Jag skulle kunna göra vad som helst för att någongång få bli gift och älskad.

Igår firade jag min dag ännu mer genom att bjuda hem Tinan på tacosar och rosé. Mycket gott! Det är så härligt när man kan öppna en flaska vin och faktiskt ha någon att dela den med. Och någon att diskutera livet med. För något nöje med att dricka ett gott vin i min ensamhet känner jag inte ofta. 

Hm.. Jag hatar att jag känner mig så deprimerad och tom. Jag vill ju inte vara en bitter människa. Men ändå blev jag en. Hur?! Hur gick det till egentligen?! Jag förstår inte.. Jag har ju alltid känt mig stark! Jag vill bara gråta. Men jag kan inte. Inga tårar kommer.

Jag fick trots de här mörka tankarna och jobbiga känslorna höra i helgen då jag jobbade lite extra i hemstaden att jag inte har sett eller verkat lyckligare och gladare förut! Hur gick det till?! Kan jag inte lura i mig själv också att jag är sådär glad och lycklig som jag tydligen lyckats lura i min chef..
Jag förstår nu också varför han frågade om jag blivit sambo..
Om jag nu varit sådär lycklig på jobbet är det nog lätt att börja tro sånt.. ;-) Men nejnej.. In my dreams.. Only In My Bubble.

Dags att dra ett strå till stacken.
Over and out.